En rullstol (W/C) är en stol med hjul som huvudsakligen används för personer med funktionsnedsättning eller andra gångsvårigheter. Genom rullstolsträning kan rörligheten för funktionshindrade och personer med gångsvårigheter förbättras avsevärt, och deras förmåga att utföra dagliga aktiviteter och delta i sociala aktiviteter kan förbättras. Allt detta bygger dock på en viktig premiss: konfigurationen av en lämplig rullstol.
En lämplig rullstol kan förhindra att patienter förbrukar för mycket fysisk energi, förbättra rörligheten, minska beroendet av familjemedlemmar och underlätta en omfattande återhämtning. Annars kan det orsaka hudskador, trycksår, ödem i båda nedre extremiteterna, ryggradsdeformitet, risk för fall, muskelsmärta och kontrakturer etc. hos patienter.
1. Tillämpliga föremål för rullstolar
① Svår nedsättning av gångfunktionen: såsom amputation, fraktur, förlamning och smärta;
② Ingen promenad enligt läkarens ordination;
③ Att använda rullstol för att resa kan öka dagliga aktiviteter, förbättra hjärt-lungfunktionen och förbättra livskvaliteten;
④ Personer med funktionsnedsättningar i extremiteterna;
⑤ Äldre personer.
2. Klassificering av rullstolar
Beroende på de olika skadade delarna och kvarvarande funktionerna delas rullstolar in i vanliga rullstolar, elektriska rullstolar och specialrullstolar. Specialrullstolar delas in i stående rullstolar, liggande rullstolar, rullstolar med enkelsidig drivning, elektriska rullstolar och konkurrenskraftiga rullstolar enligt olika behov.
3. Försiktighetsåtgärder vid val av rullstol
Figur: Diagram över mått på rullstolsparametrar a: sitthöjd; b: sittbredd; c: sittlängd; d: armstödshöjd; e: ryggstödshöjd
en sitthöjd
Mät avståndet från hälen (eller hälen) till groparna när du sitter och lägg till 4 cm. När du placerar fotstödet ska brädans yta vara minst 5 cm från marken. Om sitsen är för hög kan rullstolen inte placeras bredvid bordet; om sitsen är för låg bär sittbenet för mycket vikt.
b Sätesbredd
Mät avståndet mellan de två skinkorna eller de två låren när du sitter och lägg till 5 cm, det vill säga att det finns ett mellanrum på 2,5 cm på varje sida efter att du satt. Om sitsen är för smal är det svårt att ta sig på och av rullstolen, och skink- och lårvävnaderna komprimeras; om sitsen är för bred är det inte lätt att sitta stadigt, det är obekvämt att använda rullstolen, de övre extremiteterna blir lätt trötta och det är också svårt att komma in och ut ur dörren.
c Sitslängd
Mät det horisontella avståndet från skinkorna till vadmuskeln gastrocnemius när du sitter ner och subtrahera 6,5 cm från mätresultatet. Om sitsen är för kort kommer vikten huvudsakligen att falla på sittbenet, och det lokala området är benäget att utsättas för för högt tryck. Om sitsen är för lång kommer den att komprimera knävecksområdet, påverka den lokala blodcirkulationen och lätt irritera huden i detta område. För patienter med extremt korta lår eller höft- och knäflexionskontrakturer är det bättre att använda en kort sits.
d Armstödets höjd
När man sitter ner är överarmen vertikal och underarmen placerad platt på armstödet. Mät höjden från stolsytan till underarmens nedre kant och lägg till 2,5 cm. Lämplig armstödshöjd hjälper till att upprätthålla korrekt kroppshållning och balans, och kan placera de övre extremiteterna i en bekväm position. Om armstödet är för högt tvingas överarmen att lyftas upp och blir trött. Om armstödet är för lågt måste överkroppen luta sig framåt för att upprätthålla balansen, vilket inte bara är benäget att leda till trötthet, utan också kan påverka andningen.
e Ryggstödets höjd
Ju högre ryggstödet är, desto stabilare är det, och ju lägre ryggstödet är, desto större är rörelseomfånget för överkroppen och övre extremiteterna. Det så kallade låga ryggstödet är att mäta avståndet från sitsen till armhålan (en eller båda armarna utsträckta framåt) och subtrahera 10 cm från detta resultat. Högt ryggstöd: mät den faktiska höjden från sitsen till axeln eller bakhuvudet.
Sittdyna
För komfort och för att förhindra trycksår bör en sittdyna placeras på sitsen. Skumgummi (5–10 cm tjock) eller gelkudde kan användas. För att förhindra att sitsen sjunker ner kan en 0,6 cm tjock plywoodskiva placeras under sitsdynan.
Andra hjälpdelar till rullstolen
Utformad för att möta behoven hos speciella patienter, såsom att öka handtagets friktionsyta, förlänga bromsen, stötsäker anordning, halkskydd, armstöd installerat på armstödet och rullstolsbord för patienter att äta och skriva.
4. Olika behov av rullstolar för olika sjukdomar och skador
① För hemiplegiska patienter, patienter som kan bibehålla balansen i sittande ställning utan tillsyn och utan skydd, kan välja en standardrullstol med låg sits, och fotstödet och benstödet kan vara avtagbara så att det friska benet helt kan nudda marken och rullstolen kan styras med de friska övre och nedre extremiteterna. För patienter med dålig balans eller kognitiv funktionsnedsättning är det lämpligt att välja en rullstol som skjuts av andra, och de som behöver hjälp av andra för att förflytta sig bör välja ett avtagbart armstöd.
② För patienter med tetraplegi kan patienter med C4 (C4, det fjärde segmentet av den cervikala ryggmärgen) och högre välja en pneumatisk eller hakstyrd elektrisk rullstol eller en rullstol som körs av andra. Patienter med skador under C5 (C5, det femte segmentet av den cervikala ryggmärgen) kan förlita sig på kraften i övre extremitetsflexionen för att manövrera det horisontella handtaget, så en rullstol med hög rygg som styrs av underarmen kan väljas. Det bör noteras att patienter med ortostatisk hypotoni bör välja en tiltbar rullstol med hög rygg, installera ett nackstöd och använda ett avtagbart fotstöd med justerbar knävinkel.
③ Behoven för rullstolar hos förlamade patienter är i princip desamma, och specifikationerna för sätena bestäms av mätmetoden i föregående artikel. Generellt väljs korta armstöd av stegtyp och hjullås installeras. De som har fotledsspasmer eller klonus behöver lägga till fotledsremmar och hälringar. Massiva däck kan användas när vägförhållandena i bostadsmiljön är goda.
④ För patienter med amputation av nedre extremiteter, särskilt bilateral låramputation, har kroppens tyngdpunkt förändrats kraftigt. Generellt sett bör axeln flyttas bakåt och antidumpningsstänger bör installeras för att förhindra att användaren tippar bakåt. Om patienten är utrustad med protes bör även ben- och fotstöd installeras.
Publiceringstid: 15 juli 2024