Rullstol – ett viktigt verktyg för rörlighet

微信截图_20240715085240

En rullstol (W/C) är ett säte med hjul, som främst används för personer med funktionsnedsättning eller andra gångsvårigheter. Genom rullstolsträning kan rörligheten för funktionshindrade och personer med gångsvårigheter förbättras avsevärt och deras förmåga att utföra dagliga aktiviteter och delta i sociala aktiviteter förbättras. Men alla dessa är baserade på en viktig premiss: konfigurationen av en lämplig rullstol.

En lämplig rullstol kan förhindra patienter från att konsumera för mycket fysisk energi, förbättra rörligheten, minska beroendet av familjemedlemmar och underlätta en omfattande återhämtning. Annars kommer det att orsaka hudskador, trycksår, ödem i båda nedre extremiteterna, ryggradsdeformitet, fallrisk, muskelsmärtor och kontrakturer etc. hos patienterna.

11-轮椅系列产品展示(5050×1000)_画板-1

1. Tillämpliga föremål för rullstolar

① Allvarlig minskning av gångfunktionen: såsom amputation, fraktur, förlamning och smärta;
② Ingen promenad enligt läkarens råd;
③ Att använda en rullstol för att resa kan öka dagliga aktiviteter, förbättra hjärt-lungfunktionen och förbättra livskvaliteten;
④ Personer med funktionsnedsättningar i armar och ben;
⑤ Äldre människor.

2. Klassificering av rullstolar

Beroende på de olika skadade delarna och restfunktionerna delas rullstolar in i vanliga rullstolar, elrullstolar och specialrullstolar. Specialrullstolar delas in i stående rullstolar, liggande rullstolar, enkelsidiga rullstolar, elrullstolar och tävlingsrullstolar efter olika behov.

3. Försiktighetsåtgärder vid val av rullstol

640 (1)

Figur: Diagram för mätning av rullstolsparameter a: sitthöjd; b: sätesbredd; c: säteslängd; d: armstödets höjd; e: ryggstödshöjd

en sitthöjd
Mät avståndet från hälen (eller hälen) till fördjupningen när du sitter och lägg till 4 cm. Vid placering av fotstödet bör brädets yta vara minst 5 cm från marken. Om sätet är för högt kan rullstolen inte placeras bredvid bordet; om sätet är för lågt väger ischialbenet för mycket.

b Sitsbredd
Mät avståndet mellan de två skinkorna eller de två låren när du sitter, och lägg till 5 cm, det vill säga det är 2,5 cm mellanrum på varje sida efter att du satt. Om sätet är för smalt är det svårt att ta sig på och av rullstolen, och skinkorna och lårvävnaderna är sammanpressade; om sätet är för brett är det inte lätt att sitta stadigt, det är obekvämt att manövrera rullstolen, de övre extremiteterna blir lätt utmattade och det är också svårt att komma in och ut ur dörren.

c Sittlängd
Mät det horisontella avståndet från skinkorna till vadens gastrocnemius-muskel när du sitter ner och subtrahera 6,5 ​​cm från mätresultatet. Om sätet är för kort, kommer vikten huvudsakligen att falla på ischium, och det lokala området är benäget för överdrivet tryck; om sätet är för långt kommer det att komprimera poplitealområdet, påverka den lokala blodcirkulationen och lätt irritera huden i detta område. För patienter med extremt korta lår eller höft- och knäflexionskontraktur är det bättre att använda en kort sits.

d Armstödshöjd
När du sitter ner är överarmen vertikal och underarmen placerad platt på armstödet. Mät höjden från stolens yta till underarmens nedre kant och lägg till 2,5 cm. Lämplig armstödshöjd hjälper till att bibehålla korrekt kroppshållning och balans, och kan placera de övre extremiteterna i en bekväm position. Om armstödet är för högt tvingas överarmen att lyftas upp och är benägen att bli trött. Om armstödet är för lågt måste överkroppen luta sig framåt för att bibehålla balansen, vilket inte bara är benäget att bli trött, utan också kan påverka andningen.

e Ryggstödets höjd
Ju högre ryggstödet är, desto stabilare är det, och ju lägre ryggstödet är, desto större rörelseomfång för överkroppen och de övre extremiteterna. Det så kallade låga ryggstödet är för att mäta avståndet från sitsen till armhålan (en eller båda armarna sträckta framåt), och subtrahera 10 cm från detta resultat. Högt ryggstöd: mät den faktiska höjden från sitsen till axeln eller bakhuvudet.

Sittdyna
För komfort och för att förhindra trycksår ​​bör en sittdyna placeras på sitsen. Skumgummi (5~10 cm tjock) eller gelkudde kan användas. För att förhindra att sitsen sjunker kan en 0,6 cm tjock plywood placeras under sittdynan.

Andra hjälpdelar till rullstol
Designad för att möta behoven hos speciella patienter, såsom att öka friktionsytan på handtaget, förlänga bromsen, stötsäker enhet, halkskydd, armstöd installerat på armstödet och rullstolsbord för patienter att äta och skriva.

微信截图_20240715090656
微信截图_20240715090704
微信截图_20240715090718

4. Olika behov av rullstolar för olika sjukdomar och skador

① För hemiplegiska patienter kan patienter som kan upprätthålla sittbalansen utan tillsyn och oskyddad välja en standardrullstol med låg sits, och fotstödet och benstödet kan vara avtagbara så att det friska benet helt kan röra marken och rullstolen kan styras med de friska övre och nedre extremiteterna. För patienter med dålig balans eller kognitiv funktionsnedsättning är det lämpligt att välja en rullstol som skjuts av andra, och den som behöver hjälp av andra att förflytta sig bör välja ett avtagbart armstöd.

② För patienter med quadriplegi kan patienter med C4 (C4, det fjärde segmentet av den cervikala ryggmärgen) och uppåt välja en pneumatisk eller hakstyrd elektrisk rullstol eller en rullstol som skjuts av andra. Patienter med skador under C5 (C5, det femte segmentet av cervikal ryggmärg) kan lita på kraften i flexion av övre extremiteterna för att manövrera det horisontella handtaget, så en högryggad rullstol som styrs av underarmen kan väljas. Det bör noteras att patienter med ortostatisk hypotoni bör välja en tiltbar rullstol med hög rygg, installera ett nackstöd och använda ett avtagbart fotstöd med justerbar knävinkel.

③ Behoven av paraplegipatienter för rullstolar är i princip desamma, och sätenas specifikationer bestäms av mätmetoden i föregående artikel. Generellt väljs korta armstöd av stegtyp, och hjullås är installerade. De med ankelspasmer eller kloner måste lägga till fotledsband och hälringar. Solida däck kan användas när vägförhållandena i boendemiljön är goda.

④ För patienter med amputation av nedre extremiteter, särskilt bilateral låramputation, har kroppens tyngdpunkt förändrats kraftigt. Generellt bör axeln flyttas bakåt och antidumpningsstänger bör installeras för att förhindra att användaren tippar bakåt. Om de är utrustade med proteser bör även ben- och fotstöd installeras.


Posttid: 2024-jul-15